Snälla, ljug för mig (del 2)

I den första delen av den här artikeln tog jag mig an första delen i boken Please Lie To Me och det de kallar Den vanliga överenskommelsen. I den här delen går jag vidare och fokuserar på En ny överenskommelse. Om jag tyckte att det författarna skriver om kring försvarsmekanismer, att låtsas, att ljuga (vita lögner) och att hålla tillbaka stundtals kändes lite jobbigt, skavande, utmanande, så ökar pulsen ytterligare med det de proklamerar som ”The New Agreement”.

Ansvarstagande utgör grunden i En ny överenskommelse och så här skriver författarna (s. 41):

”Complete accountability menas I take 100% responsibility for my awareness, attitude, behavior (especially defensiveness), and experience – always and everywhere. I don’t blame other, myself, or circumstances. I notice and own my choices and the consequences of those choices. Accountability if about cause and effect, not got/bad/right/wrong. Accountability is not about blame.”

Författarna tar upp självmedvetenhet och öppenhet som ytterligare grundpelare. Ju mer medveten jag är om mina egna känslor, rädslor, försvarsmekanismer, desto lättare blir det för mig att hantera dem. Om jag t.ex. bär på omedvetet självtvivel kring min kompetens och hamnar i situationer där jag upplever att min kompetens ifrågasätts kan jag snabbt hamna i försvar och kanske skylla ifrån mig (”om jag bara hade haft mer tid…”), gå till anfall (”vem är du att kritisera mig – vad har du gjort då?”). Försvarsmekanismerna triggas av rädsla, och när vi blir rädda rasar vårt IQ med en så där tjugo punkter (för att använda en metafor från Jim Tamm) – och helt plötsligt är vi i en destruktiv diskussion. Genom ökad självmedvetenhet kan jag bättre hantera mina rädslor.

Öppenhet handlar om att inte hålla tillbaka/inne, att jag säger vad jag tänker/tycker, känner, upplever och undrar. Jag ställer raka frågor och ger raka och hela svar.

”Men vänta nu – det kommer ju att bli kaos om alla är helt öppna hela tiden”, kanske du tänker (helt ärligt, så tänker jag). Är det verkligen möjligt att i alla lägen säga vad man tycker? Kan jag verkligen säga till min chef att jag inte alls håller med om vad han (min chef råkar vara en han) tycker? Om jag ärligt säger till min kollega vad jag tycker om hens prestation kommer hen att bli jätteledsen. Och så vidare.

”It is unaccountable openness that has given openness a bad name”

Accountable openness to the rescue! Det är här det blir lite extra spännande, för boken listar ett antal saker som brukar kopplas till ärlighet och öppen, men som författarna menar är oansvarig öppenhet, här är tre exempel:

• brutal ärlighet (handlar bara om att vara brutal, inte ärlig)
• kritisera andra – ”vuxna som är kritiska, blev starkt kritiserade som barn, och har inte läkt än”
• att skylla på andra och att skambelägga dem

Om jag tar punkten ”kritisera andra” är det nog bra att poängtera att det inte avser den typen av konstruktiv återkoppling som vi många gånger behöver ge till medarbetare, kollegor och (i mitt fall) studenter med flera. Det handlar mer om personliga omdömen, om kritik som faktiskt inte är konstruktiv utan egentligen syftar till höja upp den som levererar kritiken (och få hen att må bättre med sig själv).

You must own that you are afraid (like everyone else) of being insignificant, incompetent, and unlikable, which is evidenced by the simple fact of your getting defensive.

Boken beskriver olika situationer och sätt man kan arbeta på för att öka öppenheten (den ansvarsfulla) och följande lista är steg på vägen – var ansvarsfullt öppen genom att:

1. Var/bli medveten om vad du gjorde (eller inte gjorde) för att bidra till situationen.
2. Var öppen om denna medvetenhet (”jag är medveten om att jag inte har gjort klart det jag skulle”)
3. Var öppen med att du inte vill ta ansvar för din del i situationen (alltså, att det är så du känner – det behöver i sig inte betyda att du inte tänker ta ansvar).
4. Var öppen med att du vill skylla på någon annan – och säg vem.
5. Var öppen med vilka rädslor du än har allt det här, eftersom de relaterar till din signifikans, kompetens och att vara omtyckt.
6. Var öppen med att du inte vill vara öppen om något av detta.
7. Insistera på att alla andra sak vara ansvarsfullt öppna.

Jag (artikelförfattaren) måste säga att jag ser utmaningar i fler än en av dessa punkter.

Ett fantastiskt bra sätt att öka din egen självmedvetenhet och självkännedom och att bidra till andras ökade självmedvetenhet och självkännedom är feedback/återkoppling. Den nya överenskommelsen innebär följande:

I can find out how you think and feel about me, my work, and how it is to work with me anytime I want to know. From there we work things out.

No one can withhold from you without you allowing it. Being bullshitted is a collusion.

Det finns redan så mycket skrivet om vikten av feedback och om tekniker för att att ge och ta emot feedback, så det tänkte jag inte skriva något om här. Personligen har jag (artikelförfattaren) noterat att jag får kallsvettningar och hög puls av övningar som ”Mitt första intryck av dig är…”, ”För att vår relation ska utvecklas skulle jag önska att du XYZ, för jag har behov av…” (fyll gärna på i kommentarsfältet med fler varianter). Efter mycket rannsakande har jag kommit fram till att det handlar om två rädslor; att inte vara omtyckt (det är den mest grundläggande) och att om personen blir upprörd för den feedback jag ger är jag inte säker på hur jag ska hantera situationen – och så framstår jag som inkompetent (och det tycker jag verkligen inte om). Jag har därför lovat mig själv att alltid vara öppen med hur jag känner inför denna typ av övningar (jag brukar nämligen bli utsatt – eller, jag väljer att utsätta mig – för dem då och då) med gruppen jag gör övningarna med. Det blir mitt sätt möta rädslan.

Författarna tar upp en mycket viktig del om feedback som i det närmaste kan användas som ett förhållningssätt (om du väljer att göra det) och det är att all feedback är en åsikt – feedback är aldrig Sanningen – och det enda värdet av innehållet i feedback beror på vilken nytta du har av den.

Sista delen i boken handlar om Accountable Communication, vilket är både spännande och intressant. Men det får du helt enkelt utforska på egen hand – om du väljer att göra det.

Boken innehåller många små textstycken som nästan har formen av inspirerande citat – men budskapet är ofta allt annat än så ”carpe diem”-förnumstiga som många den typen av citat brukar vara. Jag tänkte dock avsluta den här artikeln med ett citat som handlar om att ta emot feedback och att vara öppen med andra, och välkomna andra vara öppna mot/med dig. Måhända är det lite ”inspirerande citat” över det och det är väl ett bra sätt att avsluta den artikeln. För dig som har läst hela vägen hit – stort tack för att du har valt att lägga din värdefulla tid på att läsa den här texten. Om du har frågor, tankar, funderingar, synpunkter, kommentarer – dela gärna med dig i kommentarsfältet. Tack.

Freedom is reached the day you don’t need to lied to about anything. You trust yourself to handle any and all feedback that comes your way – accountable or not.