Dålig arbetsmiljö är ett val
”Jag vill skylla allt på slumpen. Tro att ödet driver mej. Men vi gör våra val i livet vare sig vi vet det eller ej”. Så skriver Peter LeMarc i låten Blå taxibil.
Titeln på den här artikeln är medvetet provocerande, för det är väl ändå ingen som väljer att ha en dålig arbetsmiljö. Låt mig därför förklara tankarna bakom detta påstående.
Som medarbetare, ja faktiskt som människa, kan jag välja om jag vill se mig som ett offer för olika omständigheter eller om jag vill sig mig som någon som gör aktiva val och har kontroll. I korthet: ”jag kontrollerar mitt liv” eller ”mitt liv kontrollerar mig”. Jag kan givetvis inte välja allt som händer – men jag kan välja hur jag ska reagera på det.
Förhållningssättet till ”kontrollera” eller ”kontrollerad” syns klart och tydligt i vardagskommunikationen. Jämför följande meningar:
”Jag har tyvärr inte hunnit fixa rapporten än, det har kommit annat emellan”
Jag har tyvärr inte hunnit fixa rapporten än, jag har gjort andra prioriteringar”
I det förstnämnde har något hänt mot/med rapportförfattaren, hen är ett offer för omständigheterna, ”något har kommit emellan”. I det andra exemplet tar rapportförfattaren ansvar för sitt aktiva val, hen har gjort andra prioriteringar.
Jag menar att vi alltid har ett val. Ok, jag kan mjuka upp det lite – vi har i princip alltid ett val. Vi kanske tycker att priset för vissa val är alldeles för stora och att de därför inte är ett val – men det är faktiskt likafullt ett val. För mig personligen är det en ganska befriande tanke eftersom om det handlar om mina val, val jag väljer att göra, då är det också jag som har kontroll över mitt liv – och så vill jag ha det.
Det här kan man filosofera länge om och vända och vrida på det, men nu skulle det ju handlar om arbetsmiljö och aktiva val. Så åter till det.
För att vara helt tydlig, det finns absolut situationer där arbetsgivaren måste ta ansvar för att olika typer insatser görs kring arbetsmiljön. Det finns emellertid även situationer där medarbetaren själv står inför ett val för hur hen ska agera. Det kan t.ex. handla om vissa beteenden i vissa situationer (chefen är ju t.ex. inte alltid närvarande), det kan handla om upplevelsen av osynliggörande, förminskande och andra härskartekniker, det kan vara en kollega som försöker lägga över arbete på en själv, det kan vara en medarbetare som inte gör det hen ska och därför måste man ”städa” åt hen (eller ja, man väljer ju att ”städa” åt hen). Det här är saker som händer tämligen frekvent i de allra flesta organisationer.
Och det här här jag vill återkoppla till rubriken – för i dessa situationer har vi alltid ett val. Jag kan välja att låta beteendet passera, och därmed i någon mening sanktionera det, eller så kan jag välja att protestera mot beteendet. Om jag väljer att protestera kan mitt val vara förenat med ett pris (någon blir arg, jag kan bli baktalad i andra sammanhang, jag kanske blir exkluderas från vissa situationer, för att nämna några exempel) och jag kan då välja att göra bedömningen att priset är för högt. Samtidigt finns det ju ett klart pris för att välja att inte protestera. Ett väldigt tydligt sådant är ju att beteendet kommer att fortsätta och arbetsmiljön kommer inte att fortsätta att vara dålig. Jag kommer att fortsätta störa mig på beteendena – men jag väljer att inte agera . Alltså har jag valt en dålig arbetsmiljö.
En fråga som får avsluta denna artikel är hur vi skapar en organisationskultur där så många som möjligt känner sig trygga i att göra val som faktiskt – i alla fall på sikt – gör arbetsmiljön bättre. Den nöten har jag nämligen inte knäckt än.