”Nothing fails like success”

Orden ovan kommer från Amy Edmondsson i boken ”Teaming: how organizations learn, innovate, and compete in the knowledge economy” (du hittar den t.ex. på Adlibris).

Och visst ligger det mycket i det. Att vara ”nöjd” har sällan drivit individer, team eller organisationer framåt. Och den som inte utvecklas står i själva verket inte still, den rör sig bakåt.

Men det finns också en fara i att aldrig vara nöjd, att alltid höja ribban för ens prestationer. Priset är inte sällan någon form av utbrändhet.

Så en spännande fråga är ”hur jobbar du/ni med att ständigt utvecklas utan att slita på er själva och/eller medarbetarna i er organisation”?

Men citatet har också en annan innebörd för mig: det pekar på riskerna med att bli självgod, att luta sig mot tidigare framgångar (och det sätt på vilket man nådde dessa framgångar) och tro att det går alldeles utmärkt att fortsätta som man alltid har gjort.

Förutom de uppenbara riskerna för organisationen att inte vara vaksamma på utvecklingen är det ju dessutom så att självgoda och arroganta personer – och organisationer – inte är särskilt trevliga att tas med.